Ojojoj säger jag bara! Vilken kväll de blev. Jag gick ut på en promenad till Sunshine Beach och gick runt och sedan blev de för jobbigt för astman så fick vila ett bra tag innan jag sakta kunde ta mig tillbaka till hostelet. Tog min medicin plus några kortison tabletter och gick upp på rummet och vilade, trodde jag.
Jag minns nu lite dåligt fram över ett tag men i själva verket så förlorade jag medvetandet och när mina rumskamrater upptäckte de så väckte de mig och gick efter en tjej som är sjuksköterska och bor här just nu och hon började pilla och peta och ställa massa frågor men hon fick inte mycket till svar så Simon gick till receptionen och bad dem ringa efter ambulans. De var en himla massa folk här och de fortsatte att pilla och peta och hålla mig vaken tills ambulansen kom. Jag frös något så in i norden också men var så varm att de var risk för mig att bli överhettad.
En kille som jobbar här fyllde år igår också så de var en fest här på hostelet för han men eftersom jag mådde som jag gjorde så tror jag att de blev en liten paus där ett tag. Hur som helst ambulanspersonalen gjorde massa tester som blodtryck, puls, EKG, blodprov och massa annat. Först nu börjar jag bli lite medveten om vad som hände och jag snappade upp att den kvinnliga ambulanspersonalen fyller år samma dag som jag och vi pratade om att vi delar födelsedag med Madonna och Elvis Presleys dödsdag.
Påväg ut till ambulansen visar det sig att de hade kommit två ambulanser men ingen aning om varför! Ambulansfärden var lång, 45-50 minuter bara för att sjukhuset här i Noosa var fullt så vi fick åka till en annan stad. Under den tiden så blev de ännu mera EKG, blodtryck, puls och temp. Somnade till en stund tror jag och blev väckt när vi var framme. Väl framme så blev de ännu lite mera tester och sedan blev de att vänta på doktorn. Fick träffa doktorn efter någon timma och eftersom jag hade blivit mycket bättre och mitt blodtryck och de blev bättre och mina lungor lät helt okej så fanns de inte mycket att oroa sig för. Däremot kunde jag ha en uvi eftersom jag hade ont över urinblåsan och hon tyckte de kändes något konstigt. Jag förstod inte riktigt vad hon menade, de är verkligen inte lätt att förklara såna saker på engelska! Så jag skulle få lite vatten och sedan lämna urinprov, men de tog ett himla tag innan jag blev kissnödig och hon ville nog åka hem så jag slapp de och kunde åka hem och komma tillbaka om de blev värre.
Så började vi försöka hitta sätt att ta oss tillbaka på och de va inte lätt... Inga bussar gick varken från sjukhuset eller inne från centrum, hostelet svarade inte när vi ringde och en taxi skulle kosta 100 dollar! De blev ett väldigt dilemma för oss men vi fick ta en taxi eftersom vi inte hade mycket till val. Så vi satte oss i en bil för första gången på 7 veckor. Vi har endast åkt en massa olika sorters bussar så vi verkligen njöt av att åka en så bekväm bil! De slutade på 95 dollar och när vi kom tillbaka så blev de att städa ur min säng så tyst som möjligt eftersom resten av rummet sov. Simon gick och borstade tänderna och när han kommer tillbaka så öppnar han dörren så försiktigt han kan men vad han glömt bort är att han lämnat sitt skåp öppet så han smäller i skåpet med dörren så de dånar till i rummet och jag börjar gapskratta och försöker göra de så tyst som möjligt men de va inte lät. Simon är verkligen den mest osmidiga personen när de gäller att vara tyst! Jag ska nästan börja göra en lista på alla gånger han har klantat till de! Ojojoj men då fick man sig ett gott skratt i alla fall.
I övrigt så tror jag att de var en kombination av astmaanfall och vätskebrist. Hade druckit väldigt dåligt under dagen och dessutom så hade jag gått i värme ganska mycket. Idag har jag varit väldigt trött och medtagen men mår mycket bättre. Har sovit ganska bra, har dock varit helt galet varmt och de är inte alltid så roligt att sova i.. Men de lär bli en lugn dag, ska vila och försöka duscha de är mina mål för dagen. Simon lyckades få några bilder från igår också
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar