Under torsdagen fick vi följa med på bushwalk med fyra schimpanser men vi fick besök av en liten rymling som också ville följa med så de blev fem totalt. Just när han hoppade över stängslet till vår inhägnad så blev de lite kaotisk och vi alla blev lite skrämda över vad vi skulle göra men de lugnade ner sig fort och vi kunde fortsätta vår mysstund där de fick leta mat i alla fickor vi hade på overallen.
Sedan gick vi en sväng och rätt som de var så gick Dominic till attack och försökte stjäla en gummistövel från Jane men vår guide hann ingripa innan. En stund senare gav han sig på mig och drog tag i min fot så jag föll till marken och slog huvudet i ett träd men stöveln fick han minsann inte av mig. Slog huvudet ganska ordentligt plus att jag blev riktigt chockad över attacken så tårarna gick inte att stoppa. Vi fortsatte promenaden och Dominic gav sig på mig ännu en gång, den här gången bakifrån så jag kan inte riktigt fatta vad de var innan jag ramlade till marken och drogs med i jorden när han slet av mig min stövel. Grät ännu mera nu.. Jane och Christina turades om att bära mig tillbaka till samlingsplatsen och där försökte vi locka till oss dem så vi kunde få min stövel tillbaka. Det tog ett bra tag men tillslut kom Cindy, ledarhonan med min stövel i munnen och i utbyte fick hon mat att äta och hon gav sedan min stövel tillbaka. Stöveln var hel men saknade sulan i men de kan jag leva utan.
Vi blev varnade att en stövel kan bli stulen och särskilt jag då mina stack ut från mängden då de var prickiga och hade rosa snörning framtill. Det lät som en kul grej när de berättade de men i just det ögonblicket det hände så var de allt annat än kul! Det är en lek för dem men just för att de är vilda djur och betydligt starkare än en människa och som skulle kunna döda en på nolltid så blir det ganska så tufft. Såklart hade de aldrig släppt in oss i hänget om det var så att någon var aggressiv på något sätt, utan de var bara ren bus och lek från Dominics sida men det var lite för tuff lek för lilla mig.
Vi städade bachelors utfodringsrum och efter de pratade vi med Sheila som är grundaren till Chimfunshi. Fantastiskt kvinna med otroliga minnen och berättelser! Hon har skrivit en bok som jag tänkte köpa men tyvärr hann jag inte med de så ska försöka få tag på den hemma. Så om någon har tråkigt kan du leta upp var de säljer In my family tree av Sheila Saddle.
Var rejält chockad över händelsen med stöveln och huvudet gjorde ont så jag grät nästan hela dagen. Jag är inte så känslig annars men malarone gjorde mig jättekänslig och jag grät för ingenting och kände konstant ångest. Plus att jag på kvällen började må riktigt illa och fick panik och grät ännu mer, spenderade några timmar hos veterinären som gjorde en liten undersökning för att se att det inte var något allvarligt med mitt huvud men hon kunde inte hitta annat än en riktigt öm bula i bakhuvudet. Var helt slut efter allt gråtande så somnade gott i min säng efter de.
Nästa dag så åkte vi ett gäng till Kitwe och besökte ett köpcenter och jag handlade en liten ryggsäck för 65 kr plus ett par byxor för 80 kr. Kan inte påstå att de är så himla mycket billigare här i Zambia jämfört med Sverige, inte vad gäller kläder eller elektronik i alla fall men boende, mat, taxi och allt sånt är lite billigare än hemma.
Jo och Nastassia hade åkt till Ndola för att fixa med visum så vi väntade så länge på köpcentret men tillslut blev vi nästan rädda att vi blivit bortglömda för de tog omkring 4 timmar innan de kom. Gjorde en storshopping och åkte sedan tillbaka den guppiga vägen till Chimfunshi. Kunde inte äta något på kvällen för mådde så himla illa så gick och la mig tidigt och försökte sova men inte lätt när man känner för att spy hela tiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar