Allt går åt helvete

Allt dog lite grann efter förra inlägget. Jag är fortfarande sjukt besviken och arg på African Impact / Chimfunshi och deras sätt att bemöta mig och hela situationen. Jag kan verkligen inte förstå hur de tänker och tycker dessutom de är sjukt fegt av dem att inte ens ta det direkt till mig när de vet vem jag är! För de har på riktigt inte yttrat ett ord till mig, bara tagit bort mig från alla sociala medier.
Min blogg har dessutom blivit borttagen från Goxplores hemsida, man fick tydligen inte säga vad man tyckte om stället! Härligt med företag som inte klarar kritik!
Usch blir så arg bara av att tänka på skiten! Kommer ta tid att gå vidare från det där, det går inte att bara glömma hur de diskriminerat mig och hur de kan tycka att mobbing och utfrysning är okej. Jag hakar sällan upp mig på saker och ting eller blir sur men när jag väl blir de så är jag extremt långsint!

Hur som helst, hade planerat att åka på en annan volontärresa men mitt i allt så gick jag ju såklart och bryter tårna, på tre ställen dessutom! Har gått två veckor men hur länge till det kommer ta finns det såklart inget svar på. Har problem med lilltån och utsidan av foten med svullnad som inte lägger sig och extrem smärta där även lätt beröring gör ont. På ovansidan har jag även problem med att jag inte har någon känsel alls. Så ja hur länge jag ska behöva gå så vet ingen men om inget händer så får de göra något åt de för jag kan inte ens få på mig en sko! Går med min fina brolinstövel / airwalker och haltar fram så höften gör ont i och med längdskillnaden på benen. Knaprar morfin så jag får härliga hallucinationer men de funkar inte hur länge som helst!
Så just nu är volontärresan lite på is men resan med Rosa bussarna genom Zambia, Malawi, Tanzania och Kenya kommer bli av. Så taggar Rosa bussarna för fullt nu! Längtar iväg efter all skit som hänt nu!
Har inga roligare bilder än på min fot så får väl publicera några då...

Sanningen om Chimfunshi

Jag har som alla märkt pratat väldigt gott om Chimfunshi och fått min vistelse där att framstå som helt fantastisk men jag måste vara ärlig nu och i själva verket var den hemsk! Jag har försökt vara positiv men everything comes to an end.
Jag fick en förstorad och inflammerad lever av malaria medicinen. Inget jag visste om fören flera månader senare men det började väldigt snart efter att jag börjat ta medicinen.
Till en början var allt bra men efter ett par dagar började jag må väldigt konstigt, ångest, grät för ingenting och mådde illa i princip hela tiden. Allt blev värre och värre och jag fick ont i magen, kunde inte behålla varken mat eller vatten och blev allt mer orkeslös. Så efter en vecka så bestämde jag mig för att sluta äta malariamedicinen efter som allt började när jag började med den. Just för att jag har en bakgrund med psykiska problem så satte de igång ganska mycket, jag vet hur jag ska stå emot men bara grejen att de ploppar upp igen var jobbigt. Två dagar senare var jag nästan som en ny människa, hade ännu ont i magen och lite illamående men kände att jag var på bättringsvägen, dock hade två andra volontärer bestämt sig för att frysa ut mig vilket gjorde att lagom när jag kände mig redo att ta igen allt jag missat så blev jag så tråkigt behandlad att jag bara mådde ännu sämre. Försökte ignorera det men på riktigt så är de inte så lätt! Blickarna, ignoransen, viskandet och när man sätter sig bredvid så går de eller vänder ryggen till, det går inte att inte ta åt sig. Kände mig så himla oönskad och allt berodde på att jag inte klarade av att sitta alla längst bak i bilen för att de guppade så mycket att jag blev illamående direkt, vilket de tyckte var så orättvist så de bestämde sig helt enkelt för att frysa ut mig helt. Sista dagen så fick jag en utskällning av en av tjejerna för att jag inte ville sitta allra längst bak så jag bara vände och gick tillbaka till rummet utan att följa med till aktiviteten. Jag berättade hur det var för projektledaren men de blev ingen skillnad.
En av dessa tjejer har nu fått anställning där, vilket är lite intressant och lustigt! De tycker alltså att en person som har mobbat en annan på projektet ska få jobba där?! De står med andra ord upp för mobbare! Jag ser inte det som ett särskilt gott rykte...
Så inte nog med att jag var sjuk i leverinflammation jag blev även utfryst och mobbad på projektet utan att någonting gjordes.

Trots det så ville jag mer än gärna tillbaka för att ta igen de jag missat och bara glömma bort det som hänt och göra nästa resa dit till de bästa jag gjort. Så jag bokade en resa dit den 4 november och fick en bekräftad plats och jag började förbereda inför resan och efter flera veckor så får jag reda på att jag inte är välkommen tillbaka! Anledningen ska vara att jag varit så sjuk sist jag var där och för att jag har en bakgrund med psykisk ohälsa. Ja jo jag var sjuk och jag kan förstå att de är oroliga men de var uppenbart malariamedicinen och jag vet inte hur de kan vara så otroligt dumma att de tror att jag kommer ta samma igen och frivilligt skaffa mig en leverinflammation och förstöra en vistelse där igen!? Någon som förstår hur de tänker?
Jag kan utan tvekan säga att jag vill aldrig i mitt liv må så igen! Levern var så stor att den höll på att emigrera ut ur mig och den smärtan var inte rolig! Illamåendet som kom från ingenstans och gjorde att jag inte kunde äta eller dricka och de psykiska delen med ångest och gråt och panikattacker, NEJ TACK!
Dessutom så blir jag så in i helvete irriterad och ledsen över att ständigt diskrimineras för min bakgrund! Jag är frisk idag och mår bättre än någonsin men så fort något händer så är det min bakgrund som ska tas upp. Jag är stolt över vad jag har gått igenom och det har stärkt mig något otroligt men de är fortfarande min svagaste punkt, för jag vet att så fort någon bestämt sig för att de är min bakgrund som är problemet så finns det ingenting jag kan göra. Jag kan inte ändra min bakgrund och det spelar ingen roll vad jag än säger för de anser att jag mår för dåligt för att inse hur jag faktiskt mår!

Dessutom så har jag fått tillsägelse om att jag lagt upp bilder på schimpanserna på instagram och det fick man inte göra. Okej de så nåt om att man inte fick lägga upp bilder på schimpanserna men kunde man förklara situationen var det lite mer okej. Så uppfattade jag de med min halvtaskiga engelska och det står inte skriftligt någonstans bland mina dokument så kan inte färska upp minnet heller. Hur som helst så tycker jag det är intressant hur de själva får lägga upp bilder på sina privata konton och även andra volontärer får lägga upp bilder utan att något händer dem! Känns bara orättvist och för att inte tala om förvirrande!

Så ja summan av kardemumman, Chimfunshi är en bra plats för schimpanser men på grund hur man blev behandlad där så känns det mindre bra för människor att åka dit. Jag menar de tycker om mobbare,  de gör skillnad på folk och folk, de diskriminerar och bryr sig inte om de svaga. Inte riktigt vad jag skulle vilja betala flera tusen för....

Tillbaka till Afrika

Bloggen dog lite här efter att jag kommit hem men de blir ju så när man kommer hem och inte längre har något intressant att skriva om.
Men de har jag nu! Det är nämligen som så att den 4 november så åker jag tillbaka till Chimfunshi i Zambia för att återigen volontärarbeta med de underbara schimpanserna som bor där! Ser så fram emot att få träffa Milla, Chiffon, Cleo och Colin igen och även Cindy! Kommer bli så underbart! Kommer den här gången stanna i 4 veckor och sedan kommer jag att hoppa på Rosa Bussarna och resa genom Malawi, Tanzania, Zanzibar och Kenya. Kommer bli fantastiskt! Så nu är det att jobba allt vad det går för att kunna tjäna ihop pengar till resan!

Intervju med radio Gotland

Gjorde en radio intervju om min resa i Afrika. Berättar mera om vad som hände och varför man gjorde på vissa sätt. Pratar både om Chimfunshi, resan med Rosa bussarna och även lite kort om volontärprojektet i Kapstaden. Så gå in och lyssna på vad jag har att berätta om underbara Afrika! ☺️
Radio Gotland

Sista dagen

Söndagar är vår lediga dag och jag vaknade tidigt och solen lyste så gick och åt en skål med Coco pops och gjorde sen en del tvätt och gick sedan för att äta ännu en skål med Coco pops. Satt sedan med Christina och bytte bilder och då kom Thalita och undrade om någon ville följa med henne på hennes arbetsdag och de ville såklart jag! Blev så exalterad så glömde helt bort att säga hejdå till Tatiana och Vincent som lämnade projekt. Vi åkte så jag kunde säga hejdå till escape artist och sedan åkte vi till en jättedålig kommer som låg i skogen. Jag fick testa att ta blodprov med en spruta på halsen och de kändes läskigt med det gick hur smidigt som helst. Gav henne också antibiotika och smärtstillande och när hon var lite mera med så drog de upp henne stående och vi hjälptes åt att få ner en slang i magen och fyllde sedan magen med 20 liter vatten och när vi sedan gick därifrån så stod kon ännu upp och man kunde se i ögonen att hon var med igen. Hoppas hoppas hoppas kon blir bra!
Vi åkte sedan till the orphanage och kollade in chimpsen där och kollade hur katterna mådde efter operationen och de verkade må bra, dock hade en av dem fått en ordentlig infektion så stygnen hade gått upp men de såg för ofräscht ut för att sy det igen så den stackaren får gå runt med blöja för ett tag tills Thalita bestämmer när det är nog. Vingklippte även en papegoja och oj vad den skrek men nu kan den inte rymma på ett tag.
Kände mig verkligen nöjd med dagen, var så ledsen dagen innan när jag fick min dag förstörd men min räddare i nöden såg till att jag fick chansen att säga hejdå till schimpanserna och hjälpa en jättesjuk ko På kvällen hade Christina lagat pasta med grönsaker, sjuk gott så tog två gånger och efter någon timma så åt jag dagens tredje skål med Coco pops och precis innan han skulle sova så tog jag en skål till. Säger då det, Thalita har piller för det mesta.

Andra bushwalken

Mådde allt bättre och kände mig starkare för var dag som gick. Ett tydligt bevis på att jag inte tålde malariamedicinen! För illamåendet försvann, den värsta ångesten försvann och jag hade inte längre synvillor om nätterna. Jag frågade Jane en natt varför dörren var öppen men fick till svar att de var ingen dörr öppen men jag insisterade för jag kunde se att de lyste i hallen och varför de lyset var på undrade jag med men Jane svarade att det är inget lyse på och dörren är stängd. Jag var ju helt säker på att jag såg att de lyste utanför och att dörren var öppen men fick ge mig och inse att det jag såg nog inte var sant.
Eftersom vi delades in i två grupper på bushwalken och jag var i andra så var vi ute och paddlade kanot. Eller jag paddlade aldrig för jag satt skräckslagen och väntade på att kanoten skulle tippa. Jag hatar att vara på eller i vatten där jag inte kan se botten, jag får på riktigt panik och de har nog de flesta av mina vänner fått uppleva någon gång. Skriker så jag inte får luft och tappar simförmågan totalt! Så jag rekommenderar inte att komma allt för nära mig när det finns risk för panik, jag skulle dränka personen på nolltid! Jag har till och med flytväst när jag snorklar ifall jag skulle få panik av att botten inte syns. Det var annars en fin utsikt över floden och jag kunde njuta lite så länge kanoten inte vacklade. Fick panik en gång när en spindel kröp i närheten av mig så jag höll på att ställa mig upp och springa längst fram men jag kom aldrig så långt för kanoten höll på att tippa och Jo sa till mig att sitta still och så tog hon spindeln och kastade den i floden. Usch hatar verkligen spindlar!! De kom några fler under tiden och varje gång satte jag klorna i Arthurs flytväst så han ska vara glad att han inte tog av sig den.
Tycker ofta att det mesta ser ut som hemma och egentligen var se inget undantag den här gången heller.
Bushwalken gick bra, vi gosade lite innan och sedan ville Cindy gå en sväng så vi följde efter och när hon klättrade upp i ett träd och satte sig så klättrade jag själv upp med en pinne och började klia henne på ryggen och oj vad hon njöt! Så himla häftigt att få chansen att möta och umgås med dessa fantastiska varelser på så nära håll! Tror Cindy blev min favorit schimpans där tillsammans med Milla.
Cindy är så mysig och lugn och älskar att knyta upp snörena på mina stövlar och även min tröja så höll på att bli av med den men hon lyder ett nej och börjar då pilla någon annanstans, så himla sött! Samma sak med Milla hon älskar att undersöka prickar och kolla att ögonen är okej men känns inte så fräscht att hon petar sina smutsiga händer i mina ögon så hon tar tag i ens finger och gör det med ens eget rena finger. Hur smart är inte de?  Milla ville en dag undersöka min rygg och rätt som det var så hade hon dragit upp min tröja och försökte få av mig den men Tatiana räddade situationen och började busa ned henne istället.

Fredagen spenderades i Kitwe och på vägen dit blev det böter för att ha korsat en osynlig heldragen linje. Väl framme så gick vi till en restaurang med gratis wifi. Jag åt nachos med guacamole och de var helt galet gott! Gick sedan lite i affärerna och handlade en del på apoteket och köpte på mig mera myggspray eftersom jag nu måste vara riktigt försiktig för att jag äter inte malariamedicin. Möttes upp vid bilen och åkte sedan hemmåt och på vägen så går bilen sönder ena hjulet hade hoppat ur sin axel typ så inte gick det att köra den bilen. Efter några samtal så kom Thalita och hämtade upp oss volontärer och vi knölade in oss bilen tillsammans med all shopping. Herregud vilken dag det var!
Lördag och min sista dag så var de Behavior enrichment med escape artist och de är så himla roligt att se hur de löser de problem vi har orsakat. Gjorde lite Nshima och sorterade mangos innan vi åkte tillbaka för lunch. Sov mig igenom hela lunchen och blev väckt först när alla var redo att åka. Eftermiddagen så var tanken att vi skulle städa ett utfodringsrum men jag kom i en konflikt med en annan volontär så jag gick tillbaka och la mig i sängen och vilade fram tills kvällen då vi gick iväg för att kolla på solnedgången och stjärnorna. Var helt klart en bättre kvällen men inget slår solnedgången hemma på strandpromenaden! När vi kom tillbaka då åt vi kvällsmat och de slank ner utan problem. 

På bättringsvägen

Ny vecka och jag vaknade med universums kramp i magen, högt upp på höger sida. Ville helst vara kvar i sängen men jag kämpade mig upp som vanligt och eftersom bilen var trasig så var vi tvungna att gå till schimpanserna. Det var en ganska trevlig promenad dit faktiskt, hade förväntat mig att de skulle bli jobbigt att gå så långt men de gick faktiskt bra. Vi hängde mest däromkring och vi gjorde Nshimabollar och kollade på när de utfodrades men med den krampen i magen jag hade så låg jag i gräset en bit bort och trodde jag skulle dö för de gjorde så himla ont och inte ens minsta lilla droppe vatten fick jag behålla. När vi skulle gå tillbaka så fick jag skjuts av en av arbetarna på hans motorcykel och när jag kom tillbaka så tog jag en Alvedon men den kom upp lika fort igen så gick och la mig i sängen och lyssnade på musik. Fram emot kvällen så kom Jo in med ett par tabletter hon hämtat hos Thalita och det var på riktigt mirakelpiller för de tog inte mer än 30 minuter så satt jag ute på verandan och åt kex helt frivilligt! Första gången på flera dagar som jag inte mådde dåligt av att äta och jag kunde börja se ljuset ut.
Nästa morgon vaknar jag som en ny människa, fortfarande ont i magen men inte så konstigt eftersom jag knappt ätit på en vecka, men kroppen mår liksom bra igen och jag är taggad inför dagen, länge sedan jag hade fen känslan!
Eftersom jag legat sjuk så hade jag inte varit med och förberett något för Behavior enrichment så kollade på när de andra försökte få dem att måla och fånga såpbubblor och grejer. Cleo lyckades sno åt sig en kamera men med hjälp av lite mat så gick det att få tillbaka den hel. Vi förberedde även mat och på eftermiddagen hade vi skolaktiviteter och de hade idrott på schemat. Vi kastade frisbee, spelade lite tennis, dansade, joggade och bara umgicks med alla barnen och vi avslutade med en fotbollsmatch. Min energi tog slut ganska fort eftersom jag varit sjuk men det var verkligen en mysig dag och jag fick två små barn som hängde efter mig. Så himla gulliga! Dock kunde en av dem ingen engelska då han var för liten men vem behöver prata för att busa och leka?
Hade sedan en jobbig kväll, av en anledning jag inte tänker dela med mig av här, och grät så gick över till Thalita för att prata lite, typ min bästa vän på stället, men de blev flera timmar och regnet vräkte ner så var inte så taggad på att gå ut men tillslut lugnade det ner sig så kunde gå över till mitt. Sov typ ingenting på natten och när jag var uppe först av alla så började undra om allt verkligen stod rätt till för jag är alltid sist upp! Jo och jag kom överens om att jag skulle stanna hemma eftersom en hel dag på farmen skulle ta kål på mig. Så planen var att jag skulle bara vila en stund och sedan skulle jag förbereda inför Behavior enrichment, skulle bli väckt vid 10 när Jo skulle på möte men jag hade tydligen sovit så gott hela dagen så inte fören vid halv tre blev jag väckt! Lite sent kanske men de var skönt att ta igen lite missad sömn, jag som älskar att sova!
Fick veta att på mötet så hade de kommit fram till att vi under bushwalken dagen efter skulle delas upp i två grupper och att jag skulle vara i andra gruppen när schimpanserna var lite trötta och inte lika busiga plus att den största busungen inte längre skulle vara med så jag kunde få behålla mina stövlar.
När de andra kom tillbaka så planerade vi aktiviteter för de schimpanser som skulle på bushwalk dagen efter.
På kvällen så gick vi iväg för att se på solnedgången men de var alldeles för monligt så man såg ingenting.

Helgen

Lördag och jag fick kämpa mig ur sängen, mådde sjukt illa men ville verkligen följa med till schimpanserna, är ju bara på Chimfunshi två veckor så ville ta varje chans jag fick. Såg på när de andra höll på med Behavior enrichment, mådde allt för dåligt för att delta och kände mig inte tillräckligt bra för att gå för nära då man behöver vara på sin vakt hela tiden och som jag mådde var de svårt att hålla fokus. Medan de andra städade utfodringsrummen låg jag i gräset och mådde dåligt men jag försökte hjälpa hjälpa till så gott jag kunde.
Till lunch blev jag serverad en fruktsallad och efter två timmar så kämpade jag ännu på med den så vi bestämde att medan de andra åkte till secret garden och plockade mango så skulle jag stanna och äta upp min skål med fruktsallad och hänga inne vid Thalita veterinären och kolla på bajs i mikroskop. Vi såg en hel del intressanta små varelser som kröp omkring faktiskt. Efter 4 timmar hade jag äntligen ätit upp min fruktsallad men mådde inte direkt bättre efter de.. Fick sedan åka med Jo och hämta de andra då bilen gått sönder och sedan försökte vi oss på att göra en kaka då Christina fyllde år. Tillbringade några timmar i min säng och på kvällen skulle vi grilla men efter att jag mått så dåligt i flera dagar och värst när jag ätit så blev jag rädd för att äta för att jag visste att jag skulle må dåligt. Men jag satt med Thalita och kämpade på och de tog omkring 2 timmar att äta upp och efter de mådde jag såklart dåligt igen. Frustrerad av att ständigt må så illa och ha kramp i magen och inte kunna äta gjorde mig otroligt ledsen så grät långt in på natten.
Söndag är ledig dag och jag låg i min säng fram till två på eftermiddagen och sedan gick jag över till Thalita och gosade med hennes katt Shadow. Kom även fram till att jag skulle sluta ta malarone för att de var se som gjorde att jag mådde så dåligt.
Satt vid Thalitas i flera timmar och sedan kom Sylvia med en av katterna som blivit kastrerad i veckan, den hade lyckats dra upp alla stygn så de blev att göra om allt igen. Så självklart assisterade jag under operationen som skedde på verandan med pannlampa på. Det är så det är när man bor mitt ute i skogen och inte har tillgång till allt man önskar. Men de funkar det med, katten blev sydd och fick en fin blöja på sig. Spenderade sedan resten av kvällen i sängen och somnade ganska tidigt.

Den berömda bushwalken blev inte som förväntat

Under torsdagen fick vi följa med på bushwalk med fyra schimpanser men vi fick besök av en liten rymling som också ville följa med så de blev fem totalt. Just när han hoppade över stängslet till vår inhägnad så blev de lite kaotisk och vi alla blev lite skrämda över vad vi skulle göra men de lugnade ner sig fort och vi kunde fortsätta vår mysstund där de fick leta mat i alla fickor vi hade på overallen.
Sedan gick vi en sväng och rätt som de var så gick Dominic till attack och försökte stjäla en gummistövel från Jane men vår guide hann ingripa innan. En stund senare gav han sig på mig och drog tag i min fot så jag föll till marken och slog huvudet i ett träd men stöveln fick han minsann inte av mig. Slog huvudet ganska ordentligt plus att jag blev riktigt chockad över attacken så tårarna gick inte att stoppa. Vi fortsatte promenaden och Dominic gav sig på mig ännu en gång, den här gången bakifrån så jag kan inte riktigt fatta vad de var innan jag ramlade till marken och drogs med i jorden när han slet av mig min stövel. Grät ännu mera nu.. Jane och Christina turades om att bära mig tillbaka till samlingsplatsen och där försökte vi locka till oss dem så vi kunde få min stövel tillbaka. Det tog ett bra tag men tillslut kom Cindy, ledarhonan med min stövel i munnen och i utbyte fick hon mat att äta och hon gav sedan min stövel tillbaka. Stöveln var hel men saknade sulan i men de kan jag leva utan.
Vi blev varnade att en stövel kan bli stulen och särskilt jag då mina stack ut från mängden då de var prickiga och hade rosa snörning framtill. Det lät som en kul grej när de berättade de men i just det ögonblicket det hände så var de allt annat än kul! Det är en lek för dem men just för att de är vilda djur och betydligt starkare än en människa och som skulle kunna döda en på nolltid så blir det ganska så tufft. Såklart hade de aldrig släppt in oss i hänget om det var så att någon var aggressiv på något sätt, utan de var bara ren bus och lek från Dominics sida men det var lite för tuff lek för lilla mig.
Vi städade bachelors utfodringsrum och efter de pratade vi med Sheila som är grundaren till Chimfunshi. Fantastiskt kvinna med otroliga minnen och berättelser! Hon har skrivit en bok som jag tänkte köpa men tyvärr hann jag inte med de så ska försöka få tag på den hemma. Så om någon har tråkigt kan du leta upp var de säljer In my family tree av Sheila Saddle.
Var rejält chockad över händelsen med stöveln och huvudet gjorde ont så jag grät nästan hela dagen. Jag är inte så känslig annars men malarone gjorde mig jättekänslig och jag grät för ingenting och kände konstant ångest. Plus att jag på kvällen började må riktigt illa och fick panik och grät ännu mer, spenderade några timmar hos veterinären som gjorde en liten undersökning för att se att det inte var något allvarligt med mitt huvud men hon kunde inte hitta annat än en riktigt öm bula i bakhuvudet. Var helt slut efter allt gråtande så somnade gott i min säng efter de.

Nästa dag så åkte vi ett gäng till Kitwe och besökte ett köpcenter och jag handlade en liten ryggsäck för 65 kr plus ett par byxor för 80 kr. Kan inte påstå att de är så himla mycket billigare här i Zambia jämfört med Sverige, inte vad gäller kläder eller elektronik i alla fall men boende, mat, taxi och allt sånt är lite billigare än hemma.
Jo och Nastassia hade åkt till Ndola för att fixa med visum så vi väntade så länge på köpcentret men tillslut blev vi nästan rädda att vi blivit bortglömda för de tog omkring 4 timmar innan de kom. Gjorde en storshopping och åkte sedan tillbaka den guppiga vägen till Chimfunshi. Kunde inte äta något på kvällen för mådde så himla illa så gick och la mig tidigt och försökte sova men inte lätt när man känner för att spy hela tiden...

Fantastiska schimpanser

Första arbetsdagen var en väldigt slapp dag, då schimpanserna är väldigt känsliga för infektioner som en vanlig förkylning så får man inte lov att gå nära dem innan vi vet om någon av oss dragit med oss några baciller. Så vi fick kolla på när Nicki städade escape artist inhägnad och se när de släpptes ut och de var verkligen sjukt häftigt att se hur de bar sig åt och deras beteenden är något jag skulle kunna studera i evigheter! De är 4 schimpanser, Milla, Cleo, Colin och Chiffon som lever i ett väldigt instängt hängn för att de är experter på att rymma men de är också de som får mest aktiviteter att göra.
Vi fick även prova på att göra Nshimabollar till schimpanserna, Nshima är som en majsgröt fast lite torrare och som man formar till bollar.
Sorterade även mangos till dem och efter de gick vi ett varv runt ett av hägnen för att kolla att de är helt och inte har några möjligheter till att rymma.
Innan vi hade lunch så fick vi se på när de utfodrade ett av hägnen och de var på riktigt kaos! Herregud vad de skrek och sprang och slogs och stal från varandra. En liten stackare hade samlat famnen full med mango när han blev attackerad av en dominant hane så kan fick kasta allt och springa för livet istället, stackarn verkligen men han var inte sen med att tala om att de där inte var okej! Vissa gick in i utfodringsrummen och åt medan de med lägre rang fick mat utanför.
Efter lunch så hade vi genomgång med Jo om hur allt fungerar och vad som förväntas av oss.
Onsdagen spenderades på en farm en bit bort och där var de i full gång med att "bada" djuren, de går igenom ett vattenbad för att bli av med parasiter. Ser hemskt ut när vissa får panik men de är över på några sekunder och de lugnar ner sig väldigt fort.
Resten av dagen spenderades med att lägga ut ett medel vid majsplantorna så att de växer fortare, sjukt tråkigt verkligen men de var bara att jobba på. I början tog det oss ungefär 1 timma att göra en rad men i slutet gjorde vi de på halva tiden. 10859 plantor hjälpte vi att växa fortare innan vi gav upp då det regnat hela dagen och vi var helt slut efter att ha krälat i ett geggigt land.

Första intrycket

Tänkte försöka berätta lite mera om min resa i Zambia och vistelsen på Chimfunshi. Kommer bli i delar för jag har massor att berätta kan jag lova!
Resan till Ndola gick väldigt smidigt, inga förseningar eller förlorat bagage. Fixade visumet på plats utan problem. Var lite orolig över hur jag skulle ta mig till hotellet men de var så snälla på flygplatsen och fixade fram en taxi utan att jag ens behövde fråga. Alla var så himla trevliga och hjälpsamma.
Bodde på Protea Hotel och de var grymt nice hotell! Dyrt men värt de, i alla fall för en natt.
Nästa dag när de skulle komma från projektet och hämta upp mig så trodde jag att de skulle bli runt klockan ett så jag satt och försökte fixa min dator när jag plötsligt hör mitt namn. Det var veterinär Thalita som kommit för att hämta mig och vi åkte lite ärenden innan vi hämtade upp tre volontärer till, Tatiana och Vincent från Belgien och Jane från England. Sedan mötte vi upp Jo som är typ ledare eller vad man ska kalla de, hon hade i sin tur hämtat upp två volontärer på flygplatsen, Nastassia och Arthur även de från Belgien. Vi åt på en restaurang och Jane och jag gick och växlade pengar och shoppade lite innan vi åkte mot Chimfunshi. Jo, Arthur och Nastassia fick åka och hämta upp Christiana från Nederländerna på flygplatsen då hennes flyg var försenat.
Resan från Ndola till Chimfunshi var lång och seg, 4 timmar tog det ungefär och vägen dit var bra till en början men de blev bara sämre och sämre väg ju närmare vi kom. Sista biten var en grus/lerväg rakt ut i skogen.
Väl framme så fick jag en chock, jag visste att de skulle bli väldigt annorlunda mot hemma men jag lovar att de går inte att förbereda sig för vad som skulle komma om man inte varit med om liknande tidigare. Varmvatten fanns det oftast på kvällarna när de eldat hela dagen, toan är en liten typ hydda utan dörr och en litet öppet fönster med en toasits med ett gigantiskt hål under rakt ner, huset vi bodde hade fönster som knappt gick att stänga och dessutom regnade de in genom taket.
De är som en liten by med några små hus i en halvmåne och det första bodde Jo och Nicki i, Nicki jobbar tillsammans med Jo på Chimfunshi och leder volontärerna. Det andra är volontärernas hus och jag delade rum med Jane, Nastassia och Christiana men Christiana flyttade till eget rum efter två nätter då hon snarkade så de skakade i väggarna!
De tog mig två dagar ungefär att vänja mig vid livet där och då insåg man att de faktiskt inte alls var så hemskt som jag tyckte vid första intrycket. Toan är fortfarande ett utedass men de är rent och inte alls som ett typiskt utedass i Sverige, duscharna var faktiskt okej att använda och huset vi bodde i hade sin skarm med regn som regnar in, fönster som inte är helt stängda så sängkläderna kändes konstant våta eftersom de är regnperiod. Men jag lärde mig älska stället på två dagar och skulle faktiskt kunna tänka mig att bo där en längre tid. De är en chock i början för de är verkligen inte alls som hemma men alla är väldigt stöttande och förstående och har man bara viljan att acceptera läget så kommer de inte vara några problem! Längtar redan tillbaka och önskar verkligen att jag hade tiden att vara där längre.. 

Detta är toan..

Betalda resor

Nu har de hänt en hel del faktiskt! Två av resorna är betalda och klara, har bokat en hotellnatt i Ndola innan projektet drar igång, jag har vaccinerat mig ordentligt (6 sprutor plus 2 drickvaccin), visum ska jag fixa på plats, så ska ansöka om polisutdrag i veckan så jag får de och sedan är väl allt nästan klart.
Känns helt sjukt att de är lite mer än en månad kvar! Börjar verkligen närma mig och jag fattar ingenting!

Ska bli skönt och slippa halva vintern!! Tycker inte om när de är kallt och jävligt... 

Skänka saker till barnhem och skola

Åker ju till Afrika som ingen har missat hoppas jag. Tänkte här efterlysa lite saker som barnhem och skola skulle uppskatta och hoppas att någon har någonting att donera! Har en lista här med grejer de önskar så har du något eller vet någon som har något, hör av dig är du snäll! Skulle betyda jättemycket för både mig och dem!
Det jag lättast kan få med mig är pennor, anteckningsblock, linjaler, lättare böcker osv. Ska trots allt flyga och kan inte få med mig allt för mycket tungt eller stort.


If you would like to bring some things for the project we would greatly appreciate the following items:  

•  For our “Escape Artist” chimps we conduct various behavior enrichment activities to keep the chimps stimulated – durable, tough items that can be used for enrichment ideas e.g. Kongs toys can be hung and stuffed with food.
                        
•  We are currently developing our community projects and would like to establish an education resource library that we can use for Adult Literacy, math, reading and holiday clubs – we would greatly welcome any activity books relevant to teaching English, math, reading books (in English), comprehension etc for ages 6 – 16.  

•  We also want to establish arts and craft activity resources to be used at the local school – any arts and crafts items (e.g. bright coloured paper or card, stick on eyes, water paints, face paints, play-doh, drawing stencils, stencils, craft glue etc.)  

•  Stationery for the community (e.g. A4 feint lined note books, chalk, rubbers/erasers, 30cm rulers, markers, paper glue, pencil sharpeners, scissors, A4 printer paper.).  

•  We have an education centre where we teach local children about conservation and the environment. The stationery needs above will also be welcomed for use at the centre as well as any laminated posters suitable for a classroom (e.g. of animals, globe maps, documentary DVD’s relevant to conservation, wildlife in Africa, countries etc.)   

• We have limited office resources and should you have room in your bag the laminating pouches A3 & A4 would be of great assistance

Snälla hjälp mig!

Okej, jag har ju då bokat in mig på Schimpansprojektet i Zambia i januari och genom att du klickar på denna länk och antingen laddar ner en broschyr, skickar ett mail, signar upp för nyhetsbrev eller i princip vad som helst så hjälper du mig att få rabatt på resan!

Resorna bokade

Hämtade ut mitt nya pass idag och ikväll så bokade jag resorna!! Känns lite läskigt att nu ha bokat och betalat handpenningen också så nu är de liksom verkligen på riktigt!
Har inte bokat in mig på surf och volontärprogrammet ännu men den schimpansprojektet och Rosa bussarna är jag nu inbokad på.
Vill bara att tiden ska gå så himla fort nu! Vill bara åka nu!! Känns lite galet faktiskt men sjukt taggad såklart!