Den berömda bushwalken blev inte som förväntat

Under torsdagen fick vi följa med på bushwalk med fyra schimpanser men vi fick besök av en liten rymling som också ville följa med så de blev fem totalt. Just när han hoppade över stängslet till vår inhägnad så blev de lite kaotisk och vi alla blev lite skrämda över vad vi skulle göra men de lugnade ner sig fort och vi kunde fortsätta vår mysstund där de fick leta mat i alla fickor vi hade på overallen.
Sedan gick vi en sväng och rätt som de var så gick Dominic till attack och försökte stjäla en gummistövel från Jane men vår guide hann ingripa innan. En stund senare gav han sig på mig och drog tag i min fot så jag föll till marken och slog huvudet i ett träd men stöveln fick han minsann inte av mig. Slog huvudet ganska ordentligt plus att jag blev riktigt chockad över attacken så tårarna gick inte att stoppa. Vi fortsatte promenaden och Dominic gav sig på mig ännu en gång, den här gången bakifrån så jag kan inte riktigt fatta vad de var innan jag ramlade till marken och drogs med i jorden när han slet av mig min stövel. Grät ännu mera nu.. Jane och Christina turades om att bära mig tillbaka till samlingsplatsen och där försökte vi locka till oss dem så vi kunde få min stövel tillbaka. Det tog ett bra tag men tillslut kom Cindy, ledarhonan med min stövel i munnen och i utbyte fick hon mat att äta och hon gav sedan min stövel tillbaka. Stöveln var hel men saknade sulan i men de kan jag leva utan.
Vi blev varnade att en stövel kan bli stulen och särskilt jag då mina stack ut från mängden då de var prickiga och hade rosa snörning framtill. Det lät som en kul grej när de berättade de men i just det ögonblicket det hände så var de allt annat än kul! Det är en lek för dem men just för att de är vilda djur och betydligt starkare än en människa och som skulle kunna döda en på nolltid så blir det ganska så tufft. Såklart hade de aldrig släppt in oss i hänget om det var så att någon var aggressiv på något sätt, utan de var bara ren bus och lek från Dominics sida men det var lite för tuff lek för lilla mig.
Vi städade bachelors utfodringsrum och efter de pratade vi med Sheila som är grundaren till Chimfunshi. Fantastiskt kvinna med otroliga minnen och berättelser! Hon har skrivit en bok som jag tänkte köpa men tyvärr hann jag inte med de så ska försöka få tag på den hemma. Så om någon har tråkigt kan du leta upp var de säljer In my family tree av Sheila Saddle.
Var rejält chockad över händelsen med stöveln och huvudet gjorde ont så jag grät nästan hela dagen. Jag är inte så känslig annars men malarone gjorde mig jättekänslig och jag grät för ingenting och kände konstant ångest. Plus att jag på kvällen började må riktigt illa och fick panik och grät ännu mer, spenderade några timmar hos veterinären som gjorde en liten undersökning för att se att det inte var något allvarligt med mitt huvud men hon kunde inte hitta annat än en riktigt öm bula i bakhuvudet. Var helt slut efter allt gråtande så somnade gott i min säng efter de.

Nästa dag så åkte vi ett gäng till Kitwe och besökte ett köpcenter och jag handlade en liten ryggsäck för 65 kr plus ett par byxor för 80 kr. Kan inte påstå att de är så himla mycket billigare här i Zambia jämfört med Sverige, inte vad gäller kläder eller elektronik i alla fall men boende, mat, taxi och allt sånt är lite billigare än hemma.
Jo och Nastassia hade åkt till Ndola för att fixa med visum så vi väntade så länge på köpcentret men tillslut blev vi nästan rädda att vi blivit bortglömda för de tog omkring 4 timmar innan de kom. Gjorde en storshopping och åkte sedan tillbaka den guppiga vägen till Chimfunshi. Kunde inte äta något på kvällen för mådde så himla illa så gick och la mig tidigt och försökte sova men inte lätt när man känner för att spy hela tiden...

Fantastiska schimpanser

Första arbetsdagen var en väldigt slapp dag, då schimpanserna är väldigt känsliga för infektioner som en vanlig förkylning så får man inte lov att gå nära dem innan vi vet om någon av oss dragit med oss några baciller. Så vi fick kolla på när Nicki städade escape artist inhägnad och se när de släpptes ut och de var verkligen sjukt häftigt att se hur de bar sig åt och deras beteenden är något jag skulle kunna studera i evigheter! De är 4 schimpanser, Milla, Cleo, Colin och Chiffon som lever i ett väldigt instängt hängn för att de är experter på att rymma men de är också de som får mest aktiviteter att göra.
Vi fick även prova på att göra Nshimabollar till schimpanserna, Nshima är som en majsgröt fast lite torrare och som man formar till bollar.
Sorterade även mangos till dem och efter de gick vi ett varv runt ett av hägnen för att kolla att de är helt och inte har några möjligheter till att rymma.
Innan vi hade lunch så fick vi se på när de utfodrade ett av hägnen och de var på riktigt kaos! Herregud vad de skrek och sprang och slogs och stal från varandra. En liten stackare hade samlat famnen full med mango när han blev attackerad av en dominant hane så kan fick kasta allt och springa för livet istället, stackarn verkligen men han var inte sen med att tala om att de där inte var okej! Vissa gick in i utfodringsrummen och åt medan de med lägre rang fick mat utanför.
Efter lunch så hade vi genomgång med Jo om hur allt fungerar och vad som förväntas av oss.
Onsdagen spenderades på en farm en bit bort och där var de i full gång med att "bada" djuren, de går igenom ett vattenbad för att bli av med parasiter. Ser hemskt ut när vissa får panik men de är över på några sekunder och de lugnar ner sig väldigt fort.
Resten av dagen spenderades med att lägga ut ett medel vid majsplantorna så att de växer fortare, sjukt tråkigt verkligen men de var bara att jobba på. I början tog det oss ungefär 1 timma att göra en rad men i slutet gjorde vi de på halva tiden. 10859 plantor hjälpte vi att växa fortare innan vi gav upp då det regnat hela dagen och vi var helt slut efter att ha krälat i ett geggigt land.

Första intrycket

Tänkte försöka berätta lite mera om min resa i Zambia och vistelsen på Chimfunshi. Kommer bli i delar för jag har massor att berätta kan jag lova!
Resan till Ndola gick väldigt smidigt, inga förseningar eller förlorat bagage. Fixade visumet på plats utan problem. Var lite orolig över hur jag skulle ta mig till hotellet men de var så snälla på flygplatsen och fixade fram en taxi utan att jag ens behövde fråga. Alla var så himla trevliga och hjälpsamma.
Bodde på Protea Hotel och de var grymt nice hotell! Dyrt men värt de, i alla fall för en natt.
Nästa dag när de skulle komma från projektet och hämta upp mig så trodde jag att de skulle bli runt klockan ett så jag satt och försökte fixa min dator när jag plötsligt hör mitt namn. Det var veterinär Thalita som kommit för att hämta mig och vi åkte lite ärenden innan vi hämtade upp tre volontärer till, Tatiana och Vincent från Belgien och Jane från England. Sedan mötte vi upp Jo som är typ ledare eller vad man ska kalla de, hon hade i sin tur hämtat upp två volontärer på flygplatsen, Nastassia och Arthur även de från Belgien. Vi åt på en restaurang och Jane och jag gick och växlade pengar och shoppade lite innan vi åkte mot Chimfunshi. Jo, Arthur och Nastassia fick åka och hämta upp Christiana från Nederländerna på flygplatsen då hennes flyg var försenat.
Resan från Ndola till Chimfunshi var lång och seg, 4 timmar tog det ungefär och vägen dit var bra till en början men de blev bara sämre och sämre väg ju närmare vi kom. Sista biten var en grus/lerväg rakt ut i skogen.
Väl framme så fick jag en chock, jag visste att de skulle bli väldigt annorlunda mot hemma men jag lovar att de går inte att förbereda sig för vad som skulle komma om man inte varit med om liknande tidigare. Varmvatten fanns det oftast på kvällarna när de eldat hela dagen, toan är en liten typ hydda utan dörr och en litet öppet fönster med en toasits med ett gigantiskt hål under rakt ner, huset vi bodde hade fönster som knappt gick att stänga och dessutom regnade de in genom taket.
De är som en liten by med några små hus i en halvmåne och det första bodde Jo och Nicki i, Nicki jobbar tillsammans med Jo på Chimfunshi och leder volontärerna. Det andra är volontärernas hus och jag delade rum med Jane, Nastassia och Christiana men Christiana flyttade till eget rum efter två nätter då hon snarkade så de skakade i väggarna!
De tog mig två dagar ungefär att vänja mig vid livet där och då insåg man att de faktiskt inte alls var så hemskt som jag tyckte vid första intrycket. Toan är fortfarande ett utedass men de är rent och inte alls som ett typiskt utedass i Sverige, duscharna var faktiskt okej att använda och huset vi bodde i hade sin skarm med regn som regnar in, fönster som inte är helt stängda så sängkläderna kändes konstant våta eftersom de är regnperiod. Men jag lärde mig älska stället på två dagar och skulle faktiskt kunna tänka mig att bo där en längre tid. De är en chock i början för de är verkligen inte alls som hemma men alla är väldigt stöttande och förstående och har man bara viljan att acceptera läget så kommer de inte vara några problem! Längtar redan tillbaka och önskar verkligen att jag hade tiden att vara där längre.. 

Detta är toan..

Sjuk

Ursäkta att de inte blivit någon uppdatering men de är så att min dator gick sönder och de har inte funnits ett fungerande internet. Plus att jag har varit ganska sjuk av malariamedicinen, mådde ungefär som om jag hade malaria. Efter samtal med en veterinär eftersom de är en närmaste doktor vi kommer här så har vi tagit beslutet att slutat ta medicin mot de men är inte ännu helt fit for fight. Lär ta ett tag innan energin kommer tillbaka och illamåendet försvinner, kräkts i en vecka så inte konstigt att magen just nu gör uppror.. 
Men annars är de bra, fått mysa massor med schimpanser och de är verkligen helt galet häftiga varelser!
Vi bor mitt ute i djungeln, 3 timmars bilresa till närmaste stad och civilisation. Men de är bra häftigt, de åskar och regnar varje natt och soligt på dagarna så ska inte klaga, har en fin bränna redan.
Sitter på en restaurang i Kitwe just nu men ska åka tillbaka till Chimfunshi nu men nu vet ni lite mera i alla fall

Allt är klart

Nu är allt klart inför avresa! Helt sjukt! Om en vecka smäller de, då sitter jag just nu på ett plan till Johannesburg. Har inte riktigt fattat att de är så nära nu, känns som att jag inte ska åka någonstans.
Har den här veckan bestämt att inte jobba för att just reda upp allt. Skriva ut alla bokningar och kopiera allting, se över packningen, införskaffa de allra sista, ringa lite samtal och bara va med mina älskade djur som jag kommer sakna ihjäl mig efter!
Så den som vill ses innan avfärd får helt enkelt höra av sig och komma hit för jag tänker inte åka iväg och dessutom gick min bil sönder lite i torsdags när jag for i diket så ska inte köra den innan den är lagad.

Min fina bil... Fick sladd i en kurva och de var sjukt halt så hamnade med hjulen i snödrivan på kanten som tog tag i bilen och hela bilen for ner i diket och rakt över en häck och plöjde även ner en del av ett stängsel. Jag klarade mig undan skador helt och hållet, var lite skakad och omtumlad men annars var de bara bra. Bilen däremot fick sig en pärla, grillen lossnade, stänkskyddet lossnade, lite repor i sidan och bromsbeläggen verkar ha tagit skada. Eftersom bromsen inte fungerar så bra så är de inte så bra att köra bilen så mycket.