Tänkte försöka berätta lite mera om min resa i Zambia och vistelsen på Chimfunshi. Kommer bli i delar för jag har massor att berätta kan jag lova!
Resan till Ndola gick väldigt smidigt, inga förseningar eller förlorat bagage. Fixade visumet på plats utan problem. Var lite orolig över hur jag skulle ta mig till hotellet men de var så snälla på flygplatsen och fixade fram en taxi utan att jag ens behövde fråga. Alla var så himla trevliga och hjälpsamma.
Bodde på Protea Hotel och de var grymt nice hotell! Dyrt men värt de, i alla fall för en natt.
Nästa dag när de skulle komma från projektet och hämta upp mig så trodde jag att de skulle bli runt klockan ett så jag satt och försökte fixa min dator när jag plötsligt hör mitt namn. Det var veterinär Thalita som kommit för att hämta mig och vi åkte lite ärenden innan vi hämtade upp tre volontärer till, Tatiana och Vincent från Belgien och Jane från England. Sedan mötte vi upp Jo som är typ ledare eller vad man ska kalla de, hon hade i sin tur hämtat upp två volontärer på flygplatsen, Nastassia och Arthur även de från Belgien. Vi åt på en restaurang och Jane och jag gick och växlade pengar och shoppade lite innan vi åkte mot Chimfunshi. Jo, Arthur och Nastassia fick åka och hämta upp Christiana från Nederländerna på flygplatsen då hennes flyg var försenat.
Resan från Ndola till Chimfunshi var lång och seg, 4 timmar tog det ungefär och vägen dit var bra till en början men de blev bara sämre och sämre väg ju närmare vi kom. Sista biten var en grus/lerväg rakt ut i skogen.
Väl framme så fick jag en chock, jag visste att de skulle bli väldigt annorlunda mot hemma men jag lovar att de går inte att förbereda sig för vad som skulle komma om man inte varit med om liknande tidigare. Varmvatten fanns det oftast på kvällarna när de eldat hela dagen, toan är en liten typ hydda utan dörr och en litet öppet fönster med en toasits med ett gigantiskt hål under rakt ner, huset vi bodde hade fönster som knappt gick att stänga och dessutom regnade de in genom taket.
De är som en liten by med några små hus i en halvmåne och det första bodde Jo och Nicki i, Nicki jobbar tillsammans med Jo på Chimfunshi och leder volontärerna. Det andra är volontärernas hus och jag delade rum med Jane, Nastassia och Christiana men Christiana flyttade till eget rum efter två nätter då hon snarkade så de skakade i väggarna!
De tog mig två dagar ungefär att vänja mig vid livet där och då insåg man att de faktiskt inte alls var så hemskt som jag tyckte vid första intrycket. Toan är fortfarande ett utedass men de är rent och inte alls som ett typiskt utedass i Sverige, duscharna var faktiskt okej att använda och huset vi bodde i hade sin skarm med regn som regnar in, fönster som inte är helt stängda så sängkläderna kändes konstant våta eftersom de är regnperiod. Men jag lärde mig älska stället på två dagar och skulle faktiskt kunna tänka mig att bo där en längre tid. De är en chock i början för de är verkligen inte alls som hemma men alla är väldigt stöttande och förstående och har man bara viljan att acceptera läget så kommer de inte vara några problem! Längtar redan tillbaka och önskar verkligen att jag hade tiden att vara där längre..
Resan till Ndola gick väldigt smidigt, inga förseningar eller förlorat bagage. Fixade visumet på plats utan problem. Var lite orolig över hur jag skulle ta mig till hotellet men de var så snälla på flygplatsen och fixade fram en taxi utan att jag ens behövde fråga. Alla var så himla trevliga och hjälpsamma.
Bodde på Protea Hotel och de var grymt nice hotell! Dyrt men värt de, i alla fall för en natt.
Nästa dag när de skulle komma från projektet och hämta upp mig så trodde jag att de skulle bli runt klockan ett så jag satt och försökte fixa min dator när jag plötsligt hör mitt namn. Det var veterinär Thalita som kommit för att hämta mig och vi åkte lite ärenden innan vi hämtade upp tre volontärer till, Tatiana och Vincent från Belgien och Jane från England. Sedan mötte vi upp Jo som är typ ledare eller vad man ska kalla de, hon hade i sin tur hämtat upp två volontärer på flygplatsen, Nastassia och Arthur även de från Belgien. Vi åt på en restaurang och Jane och jag gick och växlade pengar och shoppade lite innan vi åkte mot Chimfunshi. Jo, Arthur och Nastassia fick åka och hämta upp Christiana från Nederländerna på flygplatsen då hennes flyg var försenat.
Resan från Ndola till Chimfunshi var lång och seg, 4 timmar tog det ungefär och vägen dit var bra till en början men de blev bara sämre och sämre väg ju närmare vi kom. Sista biten var en grus/lerväg rakt ut i skogen.
Väl framme så fick jag en chock, jag visste att de skulle bli väldigt annorlunda mot hemma men jag lovar att de går inte att förbereda sig för vad som skulle komma om man inte varit med om liknande tidigare. Varmvatten fanns det oftast på kvällarna när de eldat hela dagen, toan är en liten typ hydda utan dörr och en litet öppet fönster med en toasits med ett gigantiskt hål under rakt ner, huset vi bodde hade fönster som knappt gick att stänga och dessutom regnade de in genom taket.
De är som en liten by med några små hus i en halvmåne och det första bodde Jo och Nicki i, Nicki jobbar tillsammans med Jo på Chimfunshi och leder volontärerna. Det andra är volontärernas hus och jag delade rum med Jane, Nastassia och Christiana men Christiana flyttade till eget rum efter två nätter då hon snarkade så de skakade i väggarna!
De tog mig två dagar ungefär att vänja mig vid livet där och då insåg man att de faktiskt inte alls var så hemskt som jag tyckte vid första intrycket. Toan är fortfarande ett utedass men de är rent och inte alls som ett typiskt utedass i Sverige, duscharna var faktiskt okej att använda och huset vi bodde i hade sin skarm med regn som regnar in, fönster som inte är helt stängda så sängkläderna kändes konstant våta eftersom de är regnperiod. Men jag lärde mig älska stället på två dagar och skulle faktiskt kunna tänka mig att bo där en längre tid. De är en chock i början för de är verkligen inte alls som hemma men alla är väldigt stöttande och förstående och har man bara viljan att acceptera läget så kommer de inte vara några problem! Längtar redan tillbaka och önskar verkligen att jag hade tiden att vara där längre..
Detta är toan..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar