Gammalt om skydive

Oj oj oj!!! Första natten i nya rummet och jag har sovit hur bra som helst. Delar rum med tre killar nu så jag känner mig lite udda men de går bra. Vaknade tidigt imorse av att några bråkade ute i korridoren. De höll på att skrika på varandra i säkert en timma innan de slutade. När de hade slutat var det dags för oss att kliva upp och förbereda oss för skydive! Bussen hämtade upp oss och vi åkte iväg en timma utanför Cairns. Fick instruktioner om hur hoppet skulle gå till och sedan var det bara att förbereda sig. Fick hoppa i andra omgången och fick hoppa med en nyexaminerad så jag var ganska rädd men han var hur trevlig som helst. När vi var på väg upp så upptäcks det att vi glömt en person på marken så vi fick landa igen och sedan åka upp igen. När vi kommit en bit så började jag känna att höjden började bli lagom men då var vi bara halvvägs! Herregud vad högt de va!!!! Men jag tvekade aldrig, jag var skiträdd men tvekade inte en enda gång utan tänkte bara att de är nu eller aldrig och de ska göras! Så med ett påklistrat leende hoppade vi ut genom planet och föll fritt fall i 200 km/h i några kilometer. Vi flög genom regnmoln vilket gjorde riktigt ont! Varenda del i ansiktet fladdrade så bilderna är så himla osmickrande!! När fallskärmen vecklades ut så fick vi se något som inte många har fått sett, ingen av instruktörerna hade sett något liknande trots tusentals hopp! Vi fick nämligen se regnbågen ovanifrån, och då menar jag hela som en cirkel! De va sååå coolt!!!! Då frös jag dessutom som bara den, mitt linne hade åka upp så jag blottade magen genom hela fritt fallet så de blev ganska kallt! Styrde fallskärmen men min mage vände sig så jag släppte repen och instruktören fick snabbt fånga dem! Resten av vägen ner kände jag bara hur jag mådde mer och mer illa och vil66l helst bara landa. Landningen gick hur bra som helst, landade på båda fötterna men direkt närvi landat knäpper han loss mig och jag går några steg, försöker spy galla och går några steg och sedan svartnar det för ögonen. Jag hör röster långt borta men kan inte uppfatta vad de säger, jag lägger mig på rygg och försvinner bort ännu mera. Vaknar upp när jag är totalt omringad av människor och jag börjar sakta men säkert känna mig bättre. Fick veta att jag började få tillbaka färgen iansiktet så de va ju ett positivt tecken. Efter lite vila och vatten kunde jag med skakiga ben ta mig in till samlingssalen. Hoppade snabbt på bussen, tryckte i mig några mentos för blodsockret men kände mig illamående flera timmar efteråt. Kommer aldrig göra om de, men  de va helt galet coolt! Jag kan i alla fall säga att jag har gjort de och jag har bevis. Fick film och foton! Själva svimmningen kom inte med på film men när jag håller på att spy galla kom med.. Man kan verkligen se att jag mår allt annat än bra! Vet inte varför de blev så och jag trodde att de hände lite då och då men de är tydligen inte helt vanligt att de händer. Att folk spyr under hoppet är betydligt vanligare än att svimma så jag kan känna mig originell! Ikväll var vi vid P.J.O'Brien's och åt äcklig mat och sedan var vi där och Simon drack öl och jag kollade på alla fulla personer. Gick hem ganska fort och gick sedan själv ner till lagunen för att kolla Facebook och instämma och lyckades då få igång mitt 3g på telefonen så nu har jag Internet igen!!! UNDERBART! Nu blir de sova och sedan sova lääänge imorgon!