Kan inte sluta skratta

Inatt har de skrattats en del i rummet och jag trodde de var Alexandra men de visade sig vara Elisa, den italienska tjejen som har skrattat och pratat i sömnen.
Själv drömde jag att Alexandra och jag skulle åka ifrån familjen och skulle säga hejdå men helt plötsligt så sitter vi i en bil med mamman och deras två yngsta döttrar påväg till Perth. Väl framme i Perth så låg jag på sjukhus och såg när Daniel tröskade åkern utanför. Helkonstigt!

Dagen började med tomatplock och idag gick de lite bätte, plockade cocktailtomater och tog medicin innan vi började så de vart inte så farligt. Lite klåda i ögonen och lite svårt att andas men jag lyckades plocka klart och vid fikat tryckte jag i mig 7 rostade mackor och choklad så jag var redo för mera arbete. Blev packning av cocktailtomaterna och sedan sortering av de stora och sist blev de snabb packning av paprikor. Lunchen blev vid 13.40 och vid 15.45 började vi igen med sortering av de som var kvar av tomaterna och de höll vi på med fram till det att vi slutade. När Alexandra och jag stod och sorterade så höll de andra på med vitlök och när Alexandra skulle fråga om en tomat så såg hon att Simone var alleles svart i ansiktet och så hon till mig -herregud hon blir ju bara svartare och svartare i ansiktet.
Så när jag tittar upp så brister jag ut i världens gapskratt och kan för allt i världen inte sluta! Skrattar och skrattar och så fort jag såg på henne så skrattade jag bara ännu mera. När jag väl lugnat ner mig och låtit bli att titta så går hon såklart förbi och jag börjar asgarva igen! Kände mig så hemsk verkligen för vi sa aldrig något till henne så jag verkligen skämdes över att jag skrattade så mycket men de gick verkligen inte att hålla tillbaka hur mycket jag än försökte! Värst var de nästan när vi frågade om en tomat och hon kom och förklarade och jag lyckades hålla mig till en början men helt plötsligt brister de och jag börjar skratta igen, de var verkligen pinsamt vad jag skrattade och hon förstod absolut ingenting. Jag förstår inte heller varför vi inte sa något till henne för jag tror att jag hade skrattat betydligt mindre om hon visste hur hon såg ut. Fast de är vana vid att jag skrattar mycket, de sa att jag är den arbetaren som skrattat mest av alla som varit här så att jag skrattar är inte ovanligt och jag skrattar åt nästan allt, till och med sånt som inte är roligt! Men de säger att skratt förlänger livet så jag lär väl leva tills jag är 250 år eller något!  

Paketet som mamma skickadd för över två veckor sedan har nu kommit, dock måste jag hämta ut de och de kan jag inte göra förens på lördag men familjen kanske ska in imorgon så de kanske kan hämta ut de. Vill ju ha min medicin så fort som möjligt och dessutom innehåller de godis så jag vill gotta mig i dumle, nappar och massa annat mumsigt!